Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 5. Diskussion af de experimentella resultaten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
n:r 2-8. Hårdheten af dessa kan sättas i samband
med mikrostrukturen: n:r 7, som är hårdast,
innehåller, såsom vi sett (fotogram 14), åtskilligt
med sorbit; n:r 4 och 6 innehålla likaledes sorbit;
i n:r 5 och 8, hvilkas hårdhet är minst, finnes ej
spår af sorbit. Att i alla fall hårdheten är större
för dessa än för de urglödgade profven, är förmodligen
att tillskrifva den mindre kornstorleken hos
de smidda profven.
Härdade stål. De härdade stålens hårdhet
visar sig tillväxa tills en halt af ungefär l %
härdningskol (härdningskolhalten är den som
framgår af ledningsmotståndsbestämningarna). De
utförda bestämmningarna äro för få för att medge
säkra slutsatser; de äro utförda å profvens yttre
sidor, som undergått hastigaste afkylning, på den
andra sidan synes hårdheten vara mindre.
I och för jämförelse angifvas å fig. 15 äfven
genom små cirklar några af Brinell utförda
bestämningar å härdadt stål (tab. IV i Wahlbergs arbete [1]).
Afvikelserna äro, som man ser, icke särdeles betydande.
2. Långshyttestål. Det som vid Gysingestålen
syntes mig af största intresset, är den stora
hårdhetsskillnaden mellan n:r l och n:r 2-8. I
speciell afsikt att komplettera dessa bestämningar
för låga kolhalter, pröfvades äfven Långshyttestålen.
Bestämningarna återges grafiskt i fig. 16 [2].
Kurvans förlopp är särdeles karaktäristiskt.
För de lägsta kolhalterna (0.10-0.55 %) ökar hårdheten
mycket obetydligt och oregelbundet [3]. Då
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
