Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
141
från människoboningar då människorna sova,
kanotlaster, miljoner kanotlaster, av präktig, fet mylla.
Generationer och århundraden förgingo, och se,
i stället för nakna, halvt överspolade sandbankar reste
sig kringvallade citadell genomskurna av släpplankor
för de långa kanoterna, skyddade mot fastlandet av
lagunerna som utgjorde deras trånga farvatten.
Kokospalmer, bananträd och höga brödfruktträd gåvo
föda och skydd mot solen. Deras trädgårdar
frodades. Deras långa, smala krigskanoter härjade kusterna
och utkrävde hämnd för deras förfäder på
avkom-lingarna av dem som hade förföljt dem och velat
äta upp dem.
Liksom de flyktingar och renegater som slogo sig
ned på Adriatiska kustens saltvattensmarskland och
byggde det mäktiga Venedigs palats på sina djupt
nedslagna pålar, byggde dessa stackars jagade svarta
på sin makt tills de blevo herrar över fastlandet,
behärskade trafik och farleder och tvingade
bushmän-nen att för alltid stanna i sina buskskogar och aldrig
våga sig ner till saltvattnet.
Och här på skådeplatsen för kustfolkets
övermodiga framgångar drev van Horn omkring på måfå
utan tanke på att han kunde drabbas av en hastig
död, medveten om att han höll på att lägga
grunden till goda affärer i framtiden beträffande värvning
av arbetare för plantager tillhörande andra
äventyrslystna vita män på fjärran öar, som voro mindre
storstilat dristiga än han.
Och då van Horn efter en timme satte ned Jerry
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
