Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjortonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
174
den. Det råkade så till att det var Lenerengo som
befriade honom. Hon gjorde det med flit, emedan
hon ville bli av med honom. Men då hon lösgav
Jerry, stod han kvar för att tacka henne, viftade med
svansen och smålog mot henne med sina nötbruna
ögon. Hon stampade åt honom att ge sig av och
uppgav ett barskt och skrämmande rop. Det
förstod ej Jerry, och han var så ovan vid att känna
rädsla att han ej kunde skrämmas till att ge sig av.
Han upphörde att vifta med svansen, och han
fortfor visserligen att titta upp på henne men utan att
småle. Han förstod att hennes beteende och oväsen
var ovänligt, och han blev vaksam och påpasslig,
beredd på de fiendtliga handlingar hon sedan skulle
utföra.
Hon uppgav ett nytt rop och stampade med foten.
Den enda effekten på Jerry var att han flyttade sin
vaksamhet till hennes fot. Denna hans långsamhet
att packa sig iväg nu då hon hade släppt honom
lös var mer än hennes hetsiga lynne kunde fördraga.
Hon riktade en spark mot honom, och Jerry undvek
den och högg henne i smalbenet.
Ögonblickligen bröt kriget ut, och hon skulle
sannolikt ha dödat Jerry i sitt raseri, om ej Lamai
upp-trädt på skådeplatsen. Käppen som lossats från Jerrys
hals förrådde hennes bedräglighet och retade Lamai,
som sprang emellan och parerade det slag hon
riktade mot Jerry med en väldig sten som skulle ha
krossat hjärnan på hunden.
Lamai var nu den som var värst utsatt för fara,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
