- Project Runeberg -  Jesu Lif /
263-264

(1878) [MARC] Author: Frederic William Farrar Translator: Fredrik August Fehr With: Hans Magnus Melin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XV. Den samaritanska qvinnan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

honom eller till hälften afböjt; nu tillbjuder
han henne en gåfva af oändligt värde, en
evig gåfva. Hon inser, att hon har en stor
och herlig man inför sig, och beder derföre,
att han ville gifva henne af detta lefvande
vatten, men till följe af sin vid jorden bundna,
sinliga uppfattning beder hon endast för den
skull om detta vatten, att hon må slippa att
blifva törstig igen och nödgas gå hit till
brunnen för att hemta vatten.

illustration placeholder
66. Ruiner af Manasses tempel i Samaria.


Men redan var det för närvarande
tillräckligt gjordt för att uppväcka och
undervisa denna stackars främmande qvinna; och
vår frälsare bryter här plötsligen af för att
gifva samtalet en alldeles ny vändning, i det
han bjuder henne att gå hem och kalla sin
man för att sedan komma tillbaka igen. Allt
hvad Jesus öfvervägde i sitt sinne, då han
fann för godt att uttala denna befallning,
kunna vi svårligen nu göra för oss klart;
kanske gaf han henne denna befallning med
hänsyn dertill, att det i österlandet sedan
urminnes tider tillbaka ansågs opassande,
om icke rent af orätt, att en man, och i all
synnerhet en rabbi, inlät sig i samtal med
en främmande qvinna; kanske uttalade han
också dessa ord i afsigt att krossa ett
stenhjerta, att väcka ett slumrande samvete. Ty
qvinnan tvangs genom dessa ord att svara,
att hon icke hade någon man, hvarpå vår
frälsare, sedan han på sitt djupt allvarliga
sätt gifvit en bekräftelse åt hennes sorgsna
bekännelse — »du sade rätt: ’Jag hafver
ingen man’» — afslöjade för henne hela
hemligheten af hennes hittills förda lättfärdiga
och syndiga lefverne. Hon hade haft fem

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:32:35 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jesulif/0152.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free