Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XVIII. De tolf apostlarne och bergspredikan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
898
18. DE TOLF APOSTLARNE OCH BERGSPBEDIKAN.
334
reste sig hotfulla och hemska öfver den
omgifvande förbrända nejden; skådeplatsen för
det senares förkunnande deremot var den
leende, blomsterhöljda sluttningen af ett
grönskande berg, som reste sig på stranden af
Genezareths sjö i ett af jordens herligaste
landskap. Den förra uppskakade
menniskornas samveten med skräck och hotelser; det
senare helade blödande hjertan med kärlek
och frid. Och likväl skulle dessa nya bud,
hvilka uttalades på saligheternas berg, icke
afskaffa utan fast mer endast fullkomna den
lag, som blifvit gifven de gamle på Sinai
berg 1 Den lagen var ju byggd på den evigt
bestående begreppsåtskilnaden emellan hvad
som är rätt och orätt — en
begreppsåtskil-nad lika fast och orörlig, som någonsin
verldens grundvalar det äro. Lättare skulle det.
till och med vara att sopa bort himmel och
jord än att utplåna äfven den minsta
bokstafven, äfven det minsta jod — ja, äfven
den minsta prick eller utskjutande hake af
en bokstaf — af denna lagurkund, som
innehöll till deras allmänna drag de oeftergifiiga
grundsatserna för allt sedligt lif. Jesus fram-
höll uttryckligen, att han alldeles icke var
kommen för att upphäfva denna lag utan för
att lyda och uppfylla den. Men på samma
gång gjorde han icke heller någon
hemlighet deraf, att den lydnad af lagen, hvilken
han äskade, icke hade någonting gemensamt
med den levitiska samvetsgrannhet i fråga
om ett vidskepligt fasthållande af lagens
bokstaf, som utmärkte de tongifvande
målsmännen för den dåtida fromheten i Israel;
nej, den lydnad, han ville veta af, var en
hela hjertats och sinnets omskapning till
att blifva ett med lagens inre mening och
anda. Han uppfyllde denna gamla lag både
genom att för sin del fullkomligt hålla den
och genom att förläna alla dem, som trodde
på honom, en kraft att hålla den, och detta
ehuru han gjorde dess bud både mera djupa
och mera omfattande**.
Bergspredikan började med ordet »salig»,
och dess första inledande del utgjordes af
de så kallade åtta saligheterna. Men detta
var en alldeles ny uppenbarelse af
salighetens begrepp. Folket väntade en messias,’
som skulle sönderbryta eller aflyfta det yttre
* Äfven de judiske lärde talade om en lagens fortvarande giltighet, men i stället för den andliga
mening, som Kristus härunder tänkte sig, förstodo de en yttre och sinlig.
** »Mina vedersakare beskylla mig att vilja upphäfva det gamla testamentet. Det är icke så. Jag är
icke kommen att upphäfva, utan att fullborda. Sannerligen säger jag eder: så länge himmelen och jorden
äro, och till dess nya himlar hvälfva sig öfver en ny jord, skall icke den minsta del af det skrifna ordet
gå under, förrän allt är uppfyldt, som lag och profeter innehålla. Lagen skall vara uppfylld, när dess
sedebud äro till sin andliga mening fullkomligt insedde och fullständigt utöfvade, så att dess anda genomtränger
hela menskligheten i medvetandet och lifvet på en gång. Profetiorna skola vara uppfyllda, när alla deras
förutsägelser om Guds rikes öden äro fulländade i kyrkans slutliga och fullständiga seger öfver allt, som
hämmar dess utveckling. Ja, äfven det, som synes mindre väsentligt i lagen — de ceremoniela stadgarne —
skall såsom förebild bestå vid sidan af profetian, till dess den utvärtes gudstjensten i det Israel, som nu är,
blifvit andligen förverkligad i det andliga Israel af alla jordens folk, då Gud skall vara allt i alla; och
äfven såsom föreskrift skall den ceromoniela lagen icke upphäfvas i det yttre, utan att genom en andlig
uppfyllelse blifva ersatt, så att i allmänhet intet i lagen är till utseendet så ringa, att det icke i högre mening
skall förverkligas och sålunda i sanning uppfyllas. Den, som derföre upphäfver och lär andra att upphäfva
ett enda af dessa till utseendet minsta bud på sådant sätt, att Upphäfvandet icke tillika är ett fullkomnande,
genom hvilket lagens verkliga mening utbildas och framställes, han skall sjelf gälla såsom en föga utbildad
i insigten af det, som hör till Guds rikes natur; men den, som så lefver och lär, att han i båda afseendena
fullkomnar lagens minsta bud i lagstiftarens anda, han skall gälla såsom en högt upplyst i det, som hörer
till Guds rike.» (Melin, Föreläsningar öfver Jesu lefverne I, sid. 395.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
