- Project Runeberg -  Jesu Lif /
383-384

(1878) [MARC] Author: Frederic William Farrar Translator: Fredrik August Fehr With: Hans Magnus Melin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXI. Synderskan och fariseen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

383

01. Jesus till bords i fariseens hus.
(Från ett det nionde århundradet tillhörigt manuskript
i Bibliothéqne Nationala i Paris.)

nytta af Jesu verksamhet, har en sådan
inbjudning i sig sjelf ingenting orimligt.
Troligen var fariseen Simon, då han bjöd vår
frälsare till sin gäst, påverkad dels rätt och
slätt af nyfikenhet, dels af ett visst begär
att i sitt hus få mottaga en så utmärkt och
allmänt omtyckt lärare, dels ville han
härigenom må hända ock lägga i dagen ett
slags gillande af något, som torde hafva
tilltalat honom i Jesu uppträdande, i hans
blickar, ord eller handlingar. Af hela Simons
förhållande i detta fall framgår emellertid
otvetydigt, att hans gästvänlighet alldeles
icke var af det öppna och hjertevarma slaget,
utan tvärt om egde icke så litet förnämt och
nedlåtande uti sig. Man mottog vår frälsare
kallt och med uraktlåtande af alla de
sedvanliga höflighetsbétygelser, hvilka plägade,
bevisas hvarje mera ärad gäst. Der förekom
intet vatten för de trötta och dammiga
fötterna, ingen välkomsthelsningens kyss på
kinden, ingen smörjelse för håret, blott en

92. Gammalt måltidsbord.

stel anvisning till en tom plats vid bordet
samt det vanliga stora sällskapslifvets
förbehållsamma höflighet, bevisad dertill på
ett sådant sätt, att gästen måste få det
intrycket, att det vederfors honom en ära af
dem, till hvilka han blifvit inbjuden, och
alldeles icke dem genom hans närvaro.

I Syrien och Palestina har hvarje gäst,
som inträder i ett hus, för sed att aftaga
sina sandaler och lemna dem vid dörren;
han skulle annars genom stoft och smuts,
som hans sandaler fört med sig utifrån gatan,
kunna orena mattorna på golfvet, en
förseelse, som här räknas till de svårare, och
som skulle upptagas synnerligen illa. Först
sedan dessa förberedande åtgärder blifvit
vidtagna, intager han sin plats vid bordet.
I äldre tider, såsom vi finna öfver allt i
gamla testamentet, brukade judarne vid sina
måltider sitta med korslagda ben — såsom
ännu seden är öfver allt i österlandet —
framför en på en låg pall ställd bricka, på

namnet Judas, som icke heller var mindre allmänt gängse, och som äfvenledes tillhörde tvenne apostlar,
gifvit anledning till talrika identifieringar af olika personer och olika händelser.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:32:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jesulif/0212.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free