Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXXI. Tilltagande motstånd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Alla dessa sist nämda handlingar voro
öfverträdelse!’ af toledoth, eller »de härledda
stadgandena». Kanske hade desse
spionerande fariséer följt Jesus på denna
sabbatsdag för att se, huru vida han skulle öfverskrida
den föreskrifna techum hasch-schabbath, eller
»sabbatsgränsen»; det var nämligen
förbjudet att på den dagen aflägsna sig mer än
2000 alnar .från det ställe, der man
uppehöll sig vid sabbatens inbrott*. Men nu
hade de varit lycklige nog att upptäcka en
189. Skådebrödsbordet.
lagöfverträdelse, som var af en vida svårare
och farligare beskaffenhet — ett tilltag af
lärjungarne, som enligt deras förmenande
gjorde dem skyldige att stenas till döds.
Jesus sjelf hade emellertid icke tagit del i
förbrytelsen. Fästa vi oss närmare vid det
något egendomliga uttrycket hos Marcus
(2:23), vill det synas, såsom hade han, deras
mästare, vandrat genom fälten på den
vanliga gångstigen, utan att bekymra sig om
sin hunger, under det att lärjungarne banade
sig en väg genom den växande säden och
plockade axen, vid det de gingo. I sjelfva
axplockningen låg intet ondt; den hade icke
blott att åberopa sig på en allmänt gängse
sed, utan var äfven uttryckligen tillåten i
Mose lag, der det hette (5 Mos. 23: 25):
»när du går in i din nästas säd, så må du
afplocka ax med din hand, men lia må du
icke lyfta öfver din nästas säd». Det här
föreliggande förfärliga brottet åter bestod
deruti, att denna axplockning skedde pä en
sabbat! Ögonblickligen omringas vår
frälsare af fariseerne, hvilka, fulle af förtrytelse,
vända sig till honom med den bittra frågan:
»hvarföre göra de der» — och härvid peka
de föraktligt på lärjungarne — »det, som
icke är lofligt att göra på sabbaten».
Med den kärleksfulla beredvillighet, den
djupa insigt och frisinnade uppfattning, som
städse kännetecknade Jesu svar äfven vid
de mest oväntadt framställda anmärkningar,
tog Jesus ock nu ögonblickligen sina
lärjungar under skyddet af sitt personliga
gillande och understöd. Som beskyllningen
denna gång icke syftade på honom sjelf utan
på hans lärjungar, skiljer sig hans försvar
vid detta tillfälle helt och hållet från det,
som han hade gjort gällande i Jerusalem.
Der värjde han sig mot den mot honom
gjorda förebråelsen för lagöfverträdelse genom
att hänvisa till sin personliga myndighet;
här åter, på samma gång han väl äfven nu
förklarade sig för sabbatens herre, anförde
han genast först från deras kethuUm och
sedan från deras heliga lag skriftställen, som
voro egnade att befria hans följeslagare från
i texten är nämdt, delade i aböth (»fäder») och toledoth (»afkomlingar»); att bygga räknades till de förra,
att bereda ost till de senare.
* Denna vägsträcka af 2000 alnar kallades en »sabbatsväg» (jfr Apostlag. 1: 12).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
