Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XLIV. Lärdomar under vägen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
%1
JESU LM".
748
nom troget hörande, icke genom
andeuppenbarelser.»
»Och han färdades från stad till stad
och från by till by och lärde och tog vägen
åt Jerusalem» (jfr Luc. 13: 22—30). Han
hade vid ett tillfälle — och må hända icke
för första gången — talat om himmelrikets
ringa början och rika utveckling både hos
den enskilda menniskan och i verlden*, då
en af hans åhörare med ovis, om ock ej
onaturlig nyfikenhet frågade honom: »Herre,
äro de få, som varda salige?» Om frågan
härnöt af sjelfiornöjd säkerhet eller af
misströstande oro, veta vi icke; men i hvad fall
som helst innebar Kristi svar ett ogillande
af hela spörsmålets uppkastande. »Få» och
»många», vill han säga, äro relativa begrepp.
Förslösen icke lifvets dyrbara nådetillfållen på
slik ofruktbar undran, utan kämpen
allvarligt Genom den trånga porten kan ingen
— icke ens den stoltaste abrahamsättling —
ingå utan redliga ifriga bemödanden.
Mången, som i egenvilja eller lättsinne
försummat den tid, som varit honom gifven, skall
en gång förgäfves söka ingå i det
himmelska riket Mer än en skall till svar på sin
begäran att få komma in nödgas höra det
förfärliga ordet: »jag känner eder icke,
hvadan I ären; gån bort ifrån mig alle I
oger-ningsmän!» Derför kämpen, att I mågen
komma in. Ty månge skola komma från
öster och vester, norr och söder och sitta till
bords i Guds rike, under det att du, som
dock är en Abrahams son, kan blifva
utestängd. Ty se — huru underligt det än är,
så förhåller det sig dock så — »der äro
ytterste, som skola varda de främste, och
der äro främste, som skola varda de yttersta.»
En annan gång berättas det (Luc. 10:
25—37), att en lagklok stod upp och
frestade honom, sägande: »mästare, hvad skall
jag göra, att jag måtte få evinnerligt lif?»
Jesus, som genomskådade den dåliga
bevekelsegrunden till hans spörsmål, bad honom
säga, hvad svar lagen sjelf gaf honom på
hans fråga. Den lagkloke svarade med en
kort och träffande redogörelse för lagens
hufvudinnehåll. Jesus bekräftade helt
enkelt hans svar och tillade blott: »gör det,
så får du lefva.» Men den lagkloke var icke
nöjd med detta besked. Han ville göra sig
sjelf rättfärdig och sade derför till Jesus:
»hvilken är då min nästa?» Denna fråga
kunde Jesus icke låta mannen besvara, ty
han visste väl, huru falskt och ensidigt
svaret då skulle hafva blifvit Han måste
besvara den sjelf. Och han gjorde det
genom att framställa sin liknelse om mannen,
som på vägen mellan Jerusalem och Jericho
föll i röfvarehänder, något som var så
mycket mindre att förvånas öfver, som den trakt,
genom hvilken denna väg gick, då likasom
nu brukade vara tillhåll för plundrande
beduiner. »De klädde af honom och slogo
honom och gingo derifrån och läto honom ligga
halfdöd.» En prest, som var stadd på
återväg till sin stad, färdades förbi den
olycklige, der han låg utblottad och hjelplös, men
han bekymrade sig icke om honom, utan
gick öfver till den andra sidan af vägen och
skyndade vidare framåt Derefter kom en
levit, som betraktade den olycklige med ännu
större likgiltighet och fortsatte likaledes sin
väg. Men en samarit kom resande vägen
fram — en samarit, på hvilken denne lag-’
kloke skulle sett ned med hela sitt folks
motvilja och förakt — en god samarit som
var en bild af den gudomlige talaren sjelf,
* kuc. 13: 18-21; Matth. 13: 31—33: Marc. 4: 30. 31.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
