Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - L. Måndagen i passionsveckan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
835
JESU LTP.
836
tydeisen af detta deras eget svar. »Jesus
sade till dem: sannerligen säger jag eder:
publikanerna och skökorna skola ingå i Guds
rike förr än | Ty Johannes kom till eder
på rättfärdighetens väg, och I trodden
honom icke, men publikanerna och skökorna
trodde honom; och ehuru I sågen det,
ångraden I eder icke efteråt, så att I trodden
honom».
Efter denna liknelse bjöd han dem höra
en annan, den om de upproriske
vingårdsmännen, som icke ville utlemna vingårdens
frukt (Matth. 21: 33—46; Marc. 12: 1—12;
Luc. 20: 9—19; jfr Jes. 5: 1-7; Ps. 80).
Herren Zebaoths vingård var Israels hus,
och Juda män den plantering, som var hans
lust. Denna plantering hade de, som voro
folkets ledare och lärare, fått sig anförtrodd;
det var af dem, vingårdens herre skulle
af-fordra vingårdens frukt. Men oaktadt allt,
hvad han hade gjort för sin vingård, bar
den inga ädla drufvor utan endast
vindrufvor. »Han väntade rätt, men fann orätt,
rättfärdighet, men fann orättfärdighet». Då
de nu icke kunde lemna någon afkastning
och icke vågade erkänna vingårdens
ofruktbarhet, hvartill de ju sjelfve i främsta
rummet voro skulden, hudflängde de och dråpo
de tjenare, som vingårdens herre gång efter
annan sände till dem. På det sista sände
han till dem sin son; och denne son —
hvilken de igenkände, såsom de icke kunde
annat än igenkänna honom — »togo de fatt,
drefvo honom ut ur vingården och slogo
honom i hjel». »När uu vingårdsherren
kommer, hvad skall han göra åt desse
vingårdsmän?» Någre af fariséerna svarade,
likasom för att rätt uppenbart lägga i dagen
det högdragna förakt, hvarmed de bortvisade
hvarje användning på sig sjelfva af detta
bildliga tal: »illgerningsmännen skall han
illa förgöra och utlemna sin vingård åt andre
vingårdsmän, som skola gifva honom frukten
i rättan tid». De besinnade icke i sitt
öfvermod, att de härigenom uttalade domen
öfver sig sjelfva. Ja,_ de hade med egen
mun erkänt, att det vore öfverensstämmande
med Guds rättfärdighet, om han nu
beröfvade dem deras företrädesrättigheter för att
i stället vända sig med sin nåd till
hedningarne.
För att vidare visa dem, att deras egna
heliga skrifter hade förutsagt detta deras
handlingssätt, frågade han dem, om de
aldrig läst (i den 118:de psalmen) om den
stenen, som byggningsmännen förkastade,
men som icke desto mindre genom Guds
underbara råd blef en hörnsten. Huru kunde
de längre förblifva byggningsmän, då hela
deras plan var satt å sido? Betygade icke
deras gamla messianska profetia, att Gnd
skulle kalla andra byggningsmän till att
arbeta på sitt tempel. »Guds rike skall tagas
ifrån eder och gifvas åt ett folk, som gör
dess frukt». Dock ve den, som i likhet med
desse trotsige byggningsmän, faller emot
den stenen, ty »han varder krossad; oc*h
den, på hvilken stenen faller, honom slår
han i stycken».
Tydligare än någonsin insågo nu de
öfverste presterna och fariséerna, hvart hän
Jesus ytterst syftade med dessa liknelser.
De förstodo, att han talade om dem. De
längtade efter hämndens timme. Dock
åter-höllos de ännu af fruktan. »De sökte att
gripa honom, men de räddes för folket, ty
de höllo honom för en profet».
Ännu ett varningens ord uttalade Jesus
denna dag, i det han framställde liknelsen
om konungen, som gjorde bröllop åt sin son
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
