Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - LX. Jesus inför Pilatus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1035 jesu
med noggrann utförlighet åt oss förvarat
minnet af de korta förhandlingar, som här
inleddes (Joh. 18: 33 ff.). Jesus, ehuru han
icke var »klädd i fina kläder» och alldeles
icke förut varit i tillfälle att förvärfva sig
någon öfning att rätt skicka sig i
konungahusen, fördes nu uppför den stora trappan
öfver det med herlig mosaikinlägguing sirade
golfvet och under det med
cederträdspanel-ning och purpurmålningar prydda taket in
i den store judiske konungens öfvergifna, nu
af andra herrar i besittning tagua palats.
Här, omgifven af denna öfverdådiga prakt,
frågade honom Pilatus — som ifrån första
stund tyckes ha hyst ett visst deltagande för
denne fånge, hvars ojemförhga storhet icke
kunde annat än tilltala hans romarsinne —
med en medlidsam undran och förvåning:
»är du judarnes konung?» Det var, såsom
hade han velat säga: är du arma, lidande
menniska, du ensamme, öfvergifne, trötte
man, som står här i så torftiga kläder och
med bundna händer, och som på ditt bleka
ansigte bär tydliga märken efter dina
fien-ders misshandling — du, som är så •
fullkomligt olik den stolte Herodes, hvilken denna
folkhop, som nu med brinnande åtrå törstar
efter ditt blod, en gång erkände såsom sin
envåldsherskare — är du judarnes konung?
Dock, det gifves en konungslighet, hvilken
hvarken Pilatus ej heller någon af hans likar
kunna uppfatta och erkänna — en
konungslighet, som består i helighet och
sjelfuppoffring. Att säga »nej» till Pilati fråga skulle
hafva varit ett förnekande af sanningen; att
åter säga »ja» skulle under de gifna
förhållandena endast hafva tjenat att missleda den
frågande. Vår frälsares svar, det med
mildhet och färdighet uttalade, blef derför detta:
»säger du detta af dig sjelf, eller hafva andre
sagt dig det om mig?» »Är då jag en jude»,
ljöd det förtrytsamma svaret. »Ditt eget folk
och de öfverste presterna hafva
öfverantvar-dat dig åt mig. Hvad har du gjort?» Hvad
han hade gjort? Gerningar af under, nåd
och magt och sådana allena. Han hade gått
omkring, görande väl och hjelpande alla.
Jesus återkommer emellertid till Pilati första
fråga, sedan han nu hade fått hans sinne i
någon mån förberedt på arten af det svar,
som han stod redo att afgifva. Han
betygade, att också han visserligen vore en konung
med ett rike, ehuru det riket icke var af
denna verlden, och ehuru hans tjenare icke
med jordiska vapen fäktade för honom. »Mitt
rike», sade han, »är icke af denna verlden.
Om mitt rike vore af denna-verlden, så skulle
ju mina tjenare hafva kämpat för mig, att
jag icke hade blifvit öfverantvardad åt
judarne; men nu är mitt rike icke derifrån.»
»Så. är du’dock en konung», invände då
Pilatus med häpnad och bestörtning. Ja,
men en konung, som icke till sitt väsen
tillhörde denna falskhetens och skuggornas verld,
utan som var född för att bära vittnesbörd
om sanningen, och till hvars ord alla, som
voro af sanningen, med glädje skulle lyssna.
Så heter det: »Jesus svarade: du säger det,
jag är en konung; dertill är jag född, och
dertill är jag kommen i verlden, att jag skall
vittna om sanningen. Hvar och en, som är
af sanningen, han hör min röst.»
»Sanningen», sade Pilatus otåligt, »hvad är sanning?»
Hvad hade väl han, en praktisk, verksam
romersk ståthållare som han var, hvad hade
väl han att skaffa med slika oklara,
sväfvande begrepp, på hvilka ingen kunde blifva
klok? Hvad hade för öfrigt de att göra med
den här föreliggande frågan, som gällde lif
eller död? De voro ju i sig sjelfva en svär-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
