Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - LX. Jesus inför Pilatus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1053 GO. jesus rs
stendomens samvingar. Den olycklige, som
hade att utstå detta straff, afldäddes
offentligen och bands i lutande ställning med
fjettrade händer vid en pelare, hvarefter
slagen tilldelades honom på hans nakna rygg
med läderremmar, som voro försedda med
taggar af bly och ben. Härvid inträffade
emellertid icke sällan, att slagen tillfälligtvis
kommo åt ansigte och ögon: understundom
hände väl ock, att de med barbarisk
grymhet afsigtligt rigtades dit. Det var ett så
plågsamt och omenskligt straff, att den
olycklige under utståendet af det samma
vanligtvis föll i vanmagt; och om han än icke
så ofta afled under sjelfva utståendet af
straffet., så hände det deremot så mycket
oftare, att han efter undergåendet af sitt
straff bortfördes för att dö i följd af den
afmattniug och olidliga smärta, som sedan
brukade inträda. Och denna fasansfulla
grymhet, vid hvilken vi icke längre vilja
uppehålla ess, efterföljdes omedelbart af det tredje
och mest bittra gäckeriet med vår frälsare
— det som man dref med honom i hans
förmenta egenskap af konung.
I civiliserade samhällen göres med skäl
allt, hvad göras kan, för att bespara den
till döden dömde alla onödiga lidanden och
qval; men hos romarne utgjorde hån och
begabberi dödsstraffets helt vanliga
förberedelser. Taciti uttryck -»et pereuntibus addita
ludibria» (»man ökade sin grymhet genom
att drifva gäck med dem, som skulle förgås»)
kan nästan sägas känneteckna förhållandena,
sådana de för det mesta gestaltade sig. Ett
dylikt sätt att gå till väga visar oss en
uppenbarelse af den menskliga naturens
ondska i dess lägsta och råaste form. Sjelfva
åsynen af en annans smärta och ångest
bereder här njutning. De råe soldaterna i
Prsetorium — troligen, ja, helt visst icke födde
romare, ty i sådant fall skulle de hafva röjt
mera deltagande för den lidandes lugna
värdighet, utan ett legdt afskum från
provinserna — togo Jesus med sig in i högvakten
för att, dertill föranledda af sitt vilda hat,
drifva gäck med den konung, hvilken de.
nyss hade misshandlat. Deras ondskefulla
glädje förökades genom medvetandet derom,
att den, hvilken de nu hade i sitt våld, var
af judisk börd, likasom deras djefvulska sinne
triumferade vid tanken derpå, att han, den
lifdömde, hade fört ett det renaste lif. De
kunde icke nog prisa sin lycka att hafva
öfverkommit detta kostliga villebråd, ty denna
tilldragelse verkade ett behagligt afbrott i
deras annars så enformiga lif. Och de
sammankallade alla af kohorten, som voro lediga,
för att bevittna det råa skämt, som de nu
stodo redo att sätta i verket. Inför dessa
förhärdade sällar genomgingo de hjertlöst
med sin arme, värnlöse, efter de nyss
undfångna slagens sveda utmattade fånge alla
ceremonierna vid en kröning. I det de sökte
åstadkomma en efterbildning af den
kejserliga lagern, vredo de kring Jesu panna en
krona af törne; i hans bundna, skälfvande
händer satte de ett rör, som skulle föreställa
spira; från hans sönderslitna, blödande
skuldror ryckte de det hvita kläde, hvarmed
Herodes hade begabbat honom, och kastade
i dess ställe öfver honom ett purpurkläde
— någon aflagd krigardrägt från den
prse-torianska rustkammaren. Derefter, låtsande,
att de ville egna honom sin hyllning, gingo
de förbi honom, den ene efter den andre,
böjde knä för honom, spottade i hans
ansigte, slogo honom i hufvudet med detta
samma rör, hvilket hans bundna händer icke
förmådde hålla, och ropade under allt detta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
