Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STARK COUNTY OCH SVENSKARNE
DER-STÄDES.
Stark begränsas i norr af Bureau och Henry counties, i Öster af
Bureau ocb Marshall, i söder af Peoria och i vester af Knox och Henry.
Dess ytinnehåll är 288 qvadratmil, uppdelade i 8 townships. Vid
organiseringen 1839 erhöll det sitt namn efter en liten by i staten
Tennesee.
Tio år dessförinnan hade Isaac B. Essex, bvilken anses som områdets
förste hvite man, nedsatt sig å den ort, som sedan blifvit township ocb nu
bär hans namn. Efter honom kom Jobn B. Dodge, hvilken byggde sitt
hem å sek. 14; ocb ej långt efter denne anlände Ben. Smitb. Desse tre
fortforo att vara ensamme herrar öfver trakten till året 1831, då ett annat
litet sällskap fann sin väg bit. Tre år senare bade Stark kommit så
långt på utvecklingens väg, att det kunde hålla ett politiskt val, vid
hvilket 33 röster afgåfvos, och detta antal hade vuxit till 54 år 1836,
hvaraf framgår att folktillökningen ocb nyodlingen icke gingo så raskt
undan i dessa tider, som de nu göra.
Med hänsyn till naturliga fördelar är Stark lika väl lottad som siua
grannar. Genom detsamma flyta Spoon-river samt Walnut- ocb
Indian Creeks, hvilka åar förse invånarne med vatten för boskapen.
Skog finnes äfven, ocb h vad marken vidkommer, så är den så bördig och
lättskott som Knox’ och Henrys.
Den erfarenhet, som varit och är andra nybyggares, var äfven deras,
som först bröto väg för civilisationen i detta county. I sitt arbete
“Stark county and its pioneers” nämner mrs E. H. Shallenberger
åtskilligt om dessa “early settlers.” Hvad som besvärade dem mest var, enligt
hennes uppgifter, svårigheten att utbyta sina jordbruksalster för
specerier och tyger jemte annat som de behöfde, men ej sjelfva kunde
frambringa. Peoria var länge dess närmaste marknadsplats, men 1838
kunde de på grund af det låga vattenståndet i lllinois-floden icke
begif-va sig dit, utan nödgades istället fara till St. Louis, hvilket föranledde
dryga omkostnader och stor tidsförlust. Icke ens mjöl fans att tillgå
på närmare håll. Hvetet maldes derför i kafteqvarnar, och ett
majsrif-jern eller “corn grater,” den ende i countiet, fick gå från hus till hus för
en lång tid, tilldess att det allmänna välståndet möjliggjorde inköpet af
bättre redskap för sädesmalningen.
172
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
