Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
m
öfver Fox-floden o. s. v. Denna bro följde emellertid en vacker dag med
strömmen och blef ersatt af en större och starkare, bvilken i sinom tid
fick gifva vika för den närvarande vackra jernbron, som kostat $8,500.
Åtskilliga fabriksföretag skänka arbete åt en del af invånarne.
Den Svenska Invandringen.
År 1849 ankom den i Princeton-uppsatsen omberättade och nn i
Princeton boende Jonas Anderson och hans sällskap, på sin vandring
vesterut från Chicago till St. Charles. De hade då varit två dagar på
den ovissa färden, och enär stället såg trefligt och lifligt ut, beslöto de
att stanna för att se hvad som var att göra. De funno då snart att de
icke voro de första svenskarne på platsen. Före dem hade kommit Nils
Johnson, som hade en svarfvareverkstad, (denne J. blef ej långt dereiter
dödad af åskun ute på landet), en annan, som hette Björkman,
handlande till yrket och en tredje, som då hette Baker, hvilket namn han
förändrade till Clark, också köpman, fast han fallerade vid samma tid
och begaf sig in till Chicago.
Detta var blott en början till den lilla svenska koloni staden
nu eger. J#52 mottog St. Charles flera hundra direkt från
fäderneslandet anländande landsmän. Desse voro alla godt ehuru fattigt folk
och skulle utau tvifvel hafva varit en värderik tillökning för det unga
uppåtsträfvande samhället, om ej en oinbjuden elak gäst hade smugit
sig med i deras sällskap. Denne gäst var den hemska sjukdomen koleran,
som hade utbrutit å fartyget och följt emigranterna hela vägen från
New York. Hade de vid ankomsten till St. C. haft tillfälle att iakttaga
alla nödiga försigtighetsmått, såsom att bo rent och rymligt m. m., sä
hade måhända icke fara förestått. Men olyckligtvis hade platsen icke
många hus att bjuda på, och till följd häraf ägde de nyanlände att packa
sig tillsammans i små osunda kyffen, de der tjenade som förträffliga
drifhus åt det medförda kolera-fröet. Sjukdomen utbröt strax efter
folkets ankomst. Det första fallet förraärktes den 3 Juli 1852 öster om
floden. Den anfallne var en mansperson, och en irländsk doktor vid
namn Crawford anlitades. Denne insåg genast att smittan hade införts
med desse emigranter, hvarför han visligt nog rådde dera till att så iort
som möjligt skingra si *, på det farsoten ej skulle få tillfälle att anställa
några större härjningar. Men rådet iakttogs icke. Istället togo ett
dussin af svenskarne sin tillflykt i en öfvergifven tunn bindare verkstad,
hvilken i och med detsamma förvandlades till ett kolerasjukhus, enär de
alla insjuknade. De andra husen hvari de nykomne bodde drabbades af
ganuna öde, och de edde som för en hel veckas tid stodo natt och dag
vid de sjukes läger voro doktor Crawford och en frivillig sjuksköterska.
Uuder tiden hade smittan spridt sig och angripit fem gamle St. Charles-
Ull
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
