Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Små klara visor diktar du därtill,
som tjusa mig, och snart till sång mig locka,
naturligt födda som en fogeldrill.
Du säger, att du lär dem af din docka —
förlåt mig, men jag tror dig, om jag vill!
Du goda, smidiga och muntra älfva,
dig följer sång och lek och glada skratt.
Ja, du är hemmets rätta sol. Vi hvälfva
oss omkring dig, — och går du blir det natt;
ty föga tycka vi oss lysa själfva.
Framför din bädd du dansar hvarje kväll
spritt naken, hejsan, som en munter fluga.
Din rena barnaskönhet gör oss säll,
din kropp tycks bjuda: »rör mig ej, men buga!»
vi klappa händerna och ropa hell.
Och sedan, när ditt friska bad du tager,
du skriker till och ryser litet smått
som persikan så sammetslen och fager,
gåsungebad, gullglänsande och vått,
i aftonrodnans obestämda dager.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
