Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IX.
Lina hon visste att ta’ våra hjärtan,
högt så hon läste vid kvällsbrasans sken
herdinnan och sotarn, prinsessan på ärtan,
eller annat af Andersen.
Stirra i glöden. Vid dämpade ljuset
höra »skuggan», det gamla huset,
tennsoldaten, som stod på ett ben.
Skalden, som skyddade amor för regnet,
där han stod utsatt för hvinande il,
trolösa pilten, till tacka för hängnet,
sände i hjärtat på gubben sin pil.
Samma sak hände pappa och mamma,
står det visst sedan, det gör det samma.
Amors otack var ogentil!
Svinaherden med hatten på hjässan
sålde en spelande gryta helt käck
för hundra kyssar utaf prinsessan,
kejsarn förvisade båda på fläck.
Tog så herden sin prinsskepnad åter.
»Sessan» sitter där ännu och gråter.
Ack, lilla Gelly, »alles ist weg»!
* *
*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
