- Project Runeberg -  Pelle. En idyll /
15

(1895) Author: Gustaf Janson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— det här ä Kalle det. Ser ni, jag kallar ’mi gumma’
Kalle, det låter lifvadt, säg! — Ja å nu känner herr-
skapet hvarandra. Mina förhoppningsfulla afkom-
lingar anser jag det onödigt att presentera, de gifva
sig nog till känna, så fort den första blygheten gått
öfver. — Men för sjutton, slå er ned, mitt herrskap!
— Genera dig inte Vicke, utan plocka bort grejorna
från den där stolen. Det ä bara gamla antediluvi-
anska roccocodräkter, som jag tänkte använda till
en större duk, men den blef aldrig påbörjad, för jag
fick annat i skallen under tiden. — Sa du något,
flickan min? — Tycker du, att jag pratar för myc-
ket! Hm från fruntimmerssynpunkt borde det vara
tvärt om.

Pelle hade, medan hans båda vänner så godt
sig göra lät makat undan en mängd gamla klädes-
plagg och vapen från ett par stolar och tagit plats
på dem, själf slagit sig ned på en pall och dragit
sin fru till sig.

— Hej san gossar! fortsatte han som förut —
här kan man lefva lilla lifvet, hva? — Seså sitt stilla,
Kalle! När din herre å man godhetsfullt tillåter dig
att sitta i hans knä, ska du inte vara knottrig, utan
visa dig tacksam för den stora ära han gör dig. Så
står det till med den saken.

Den unga frun, en täck blondin med lifliga, ljus-
blå ögon och låg panna under en burrig lugg, en
käck uppnäsa och en liten energisk mun, kring hvil-
ken ett drag af skalkaktig humor ständigt spelade,
visade sig likväl allt annat än tacksam för den ära
mannen gjorde henne genom att upplåta sitt knä
till sittplats och slet sig med ett klingande skratt
ur hans famn för att skynda till barnen. De bägge

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:33:51 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jgpelle/0017.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free