Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
genast, att han ej missförstått hennes för alla andra
obegripliga språk, ty med ett gällt skratt slingrade
hon sina knubbiga armar kring fadrens hals och be-
grof sitt runda fullmånsansikte i hans yfviga skägg.
Ögonblicket därpå hade modren lyft upp gossen
i sin famn och skyndat till mannens sida.
De bildade en grupp, dessa fyra af lycka och
lefnadslust strålande anleten, som på den eljes kalla
och tillbakadragne Skog gjorde ett egendomligt in-
tryck. Kassören, siffermänniskan, spärrade upp ögo-
nen och slukade hela familjen med sin blick. Det
var någonting alldeles nytt för honom, och andlös
stirrade han på de fyra små händerna, hvilka accom-
pagnerade af jublande skrik foro hit och dit i Pelles
hår, medan fadren glömmande allt annat blott såg
sina barn. Plötsligt mötte Skog Pelles ögon, och
med en underton af något varmt, trohjärtadt, vida
skildt från hans vanliga sorglösa pladdrande mun-
terhet ropade målaren.
— Det ä skönt att lefva, säg!
Kassören svarade ingenting, han endast nickade
och räckte Pelle handen med ett knappt hörbart
frammumladt:
— Adjö, bror!
Värden hade ej tid att besvara handtryckningen,
och Skog bugade sig för värdinnan, fattade sin hatt
och skyndade ut på gården, men Pelle märkte det
knappt, artighet var ej hans starka sida.
Borg ansåg det ej vara på sin plats att stanna
längre och tog äfven afsked, dock utan all öfverflö-
dig brådska. På gårdsplanen fann han sin vän, som
med rocken uppknäppt och hatten i ena handen o-
afvändt stirrade upp mot himlen. För att ej vara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
