Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Pelle kliade sig eftertänksamt på näsan och stir-
rade bort till en af sina gamla dukar, som om han
upptäckt någonting särdeles märkvärdigt.
— Har du brådt, Kalle?
— Jaa då, alldeles förfärligt.
— Såå. Jag tänkte annars få tala vid dig.
— Kan du inte vänta en stund?
— Jo, nog kan jag det, men ...
— Bu bu ba ba, lät det från barnkammaren och
på alla fyra kröp Kalle n:o 2 trind och rödblommig
in i rummet.
Pelle såg förtjust på den lilla, som uppenbarade
sig så lägligt, och då han med en skygg fråga i
blicken vände sig mot sin unga fru, märkte han att
någonting af det där skalkaktigt käcka, som eröfrat
honom första gången, han blickade in i hennes grå-
blå ögon, ånyo glittrade fram ur dem. Han öppnade
munnen på vid gafvel och omedvetet lade sig samma
oemotståndligt skrattretande uttryck, som ingen för-
mådde motstå, öfver hans ansikte. Ett ljus gick upp
för honom, han läste förlåtelse och ännu litet därtill
i fruns strålande ögon.
— Usch hvad jag varit dum! utbrast han, och
genast stämde bägge två upp ett klingande, öfver-
modigt skratt, som ekade genom hela våningen, och
strax bredvid instämde tvänne gälla barnröster.
Den dagen skrattades för ett par veckor i för-
skott hos artisten Grankvist. Och fastän Pelle insåg,
att han låtit narra sig och gått och varit dum och
ledsen i flera timmar, så hade han inte hjärta att
förarga sig öfver den saken. Men nu visste han
också säkert, att kvinnans list vida öfvergår man-
nens förstånd, så inte var det värdt, att han morskade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
