- Project Runeberg -  Pelle. En idyll /
114

(1895) Author: Gustaf Janson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Väldigt förståndig jänta, hon hörde mina ord och
nu vill hon också vara med på ett hörn, men si den
gubben går inte. Så där unga fruntimmer bli van-
ligtvis yra i knoppen, om de få sin vilja fram, men
hos pappa får jäntan sitta, det ä nog lika bra, säg!
— Pelle placerade lillan i sitt knä och lutade sig
halft drömmande mot stolens ryggstöd. Ehuru han
hade ofantligt mycket att säga ännu, lyckades han
för tillfället ej kläcka ut någonting riktigt lifvadt
och då kunde han lika gärna hålla mun så länge.

En viss dåsighet hade smugit sig öfver alla,
pauserna i samtalet blefvo längre och längre, men så
var det också en både stadig och god middag de
fått, och man behöfde nog tänka litet emellanåt
också.

Inne i barnkammaren sutto grosshandlaren och
Strand. De hade smugit sig undan från sällskapet
i salen, annekterat ett par af Pelles snuggor och
redo grensle öfver hvar sin stol, grosshandlaren i
skjortärmarne och Strand med uppknäppt väst, för
han var heller inte den, som generade sig onödigt-
vis. Bägge två voro riktigt uppspelta och smuttade
flitigt på sina punschglas, ty grosshandlaren, som
alltid visste hvad han gjorde, hade i hemlighet låtit
en fylld butelj göra sig sällskap. Och med pipan i
munnen drog Strand fram den ena historien efter
den andra, och grosshandlaren skrattade, så att ma-
gen hoppade; alla målare voro ändå ena helsikes
triroliga själar och satte på en enda vecka i gång
mera skoj än en annan hygglig människa kunde
fundera ut under hela sin lifstid.

Men där ute blef endrägten störd. Skog, som
anade, att värden tänkte se sina gäster äfven på

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:33:51 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jgpelle/0116.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free