Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Afgörandet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Malôt flinade belåtet och väckte barnen,
efter att ha reglat dörren. Han tillbragte en
timme med de sina, skämtade muntert och
visade den treårige sonen gevärets mekanism.
Bandoläret med patronväskan tog han på sig,
för att ingen olycka skulle ske. Hustrun var
nöjd med makens beslut. Hon hade sett några
sårade bäras förbi sin bostad och fruktade att
en vacker dag få mottaga mannen lemlästad,
kanske död. Hvad skulle sedan hon och de
sju barnen taga sig till?
Ungefär klockan nio började en häftig kanonad
utanför staden. Malôt lyssnade ängsligt och
sneglade emellanåt mot dörren. Men när efter
en halftimme ännu ingen afhörts, blef han
lugnare och sökte gifva barnskaran en
föreställning om hvad som skedde därute.
— Här stå våra kanoner, berättade han och
ritade med ett kol från spiseln en linje på
bordsskifvan. — Och här... och här... och
här äro ’de hvitas’. De finnas öfverallt. Jag
begriper ingenting af strategi och sådant, men
de våra ha en fördömd aristokrat till anförare,
så man kan lätt tänka sig resten. Här vid
floden har jag stått på post, och i förrgår sköt
jag en af grodorna. — Malôt mindes med
förargelse, att geväret klickat, ty fängkrutet var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
