Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Afgörandet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
min hustru... ja, ni veta väl, medborgare, hur
envis en bretagniska kan vara. Alltnog jag
stannade hemma. Min hustru låste för resten
dörren midt framför min näsa och stoppade
nyckeln i kjortelsäcken. Hur gärna jag än ville
det, kunde jag inte lämna mitt rum. Och man
slår ju inte en kvinna, allra minst sina egna
barns mor. Medborgare, jag erkänner min skuld.
Men jag afplanade den. När de hvita ryckte
fram genom gränden här, såg jag ut genom
fönstret. Ja just det där, medborgare general!
Det är min hustru, som ligger där uppe nu.
Hon kan bekräfta mina ord. Om det gällt
mitt lif, hade jag ej kunnat afhålla mig från
att se ut. Jag lade märke till deras chef —
att det var Cathelineau, öfverbefälhafvaren själf,
visste jag ej förrän efteråt — grep mitt gevär,
siktade på honom och sköt. Jag insåg, att
Nantes skulle vara förloradt, ifall de hvitas
kringgående rörelse lyckades; den här
gränden leder ju rakt till hjärtat af min
fädernestad...
En kort stund senare vandrade Malôt mellan
stadens män och truppernas befälhafvare till
rådhuset. Han skulle vara hedersgästen vid en
festmåltid, efter hvars slut man ämnade
uppsätta en ny och utförlig rapport om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
