Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Charlotte Corday
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bakåtsluttande panna, och blodet, som sjöd i
hans bristfärdiga ådror, hindrade honom att äta
eller sofva. Folket ensamt tillhörde han, för
folket samlade han alla smädelser och allt hat
öfver sig, för folket arbetade han just i detta
ögonblick, försmående hvila och förfriskningar.
Marats enda svar bestod i att peka mot
dörren.
Simonne gick med sin tallrik. Hon ämnade
själf omigen värma upp den kallnade rätten för
att sedan, som så många gånger förut, söka
narra Marat att äta. Folkets vän tänkte hvarken
på sig själf eller på Simonne, som offrade hvar
dag åt honom, han hade blott sinne för, hvad
han kallade sitt verk. Mat, hvila... enfaldigt!
Hvem hade tid till sådant, då guillotinen
väntade. Här framför honom låg ett papper med
många namn på hans och »folkets» fiender...
gå, hustru! Hvem har tid att tänka på annat
än guillotinen, denna härliga uppfinning, som
skall pånyttföda en lidande mänsklighet. Hans
sjuka hjärna aflade vällustiga fantasier, hörde
fallbilans oupphörliga slag mot stupstocken och
njöt i förväg af fiendernas undergång. — Gå,
hustru! Hindra mig icke! — sade den otåliga
åtbörden. I sin magra, af febern darrande hand
höll han den spira, som styrde Frankrike och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
