Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Omkring korset
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hans outgrundliga blick, som kom barnen att
leende och med utbredda armar ila honom till
mötes, vidgades och sökte Hannas ögon. Det
stora, förstående leendet, som fängslade
människorna och gaf dem tron, äfven mot deras
vilja, krusade hans läppar. Det låg en outtalad
bön däri. — Vi två, vi skulle kunna förstå
hvarandra? sade leendet. Men det ströks bort
igen. Mellan de bägge männen stod en kort,
tyst kamp. Det var känslan, som vädjade till
kraften, kärleken, som talade till viljan. Men
kraften och viljan vägrade att höra. Den
besegrade sjönk ånyo ihop och sökte det stöd,
som fanns, knektens skuldra. Han hade
mottagit svaret på alla de outtalade frågorna. En
öfvertygelse lika stark som hans egen strålade
emot honom. Han hade sett, att Hannas säkert
visste, hur rätt och väl han handlat. Gnistan,
som tändt hoppet inom honom, slocknade.
Här fanns ingen, som förstod.
Qvirilius Cornelius utdelade en befallning,
och tåget satte sig på nytt i rörelse. När
soldaterna hunnit förbi med fångarna, slöto
höga rådets medlemmar till och följde. Efter
ledarna kom folket, som tack vare sin
sammanhållning lyckats drifva igenom, hvad alla för
tillfället trodde vara sin vilja.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
