Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
28
PATRON. Nej, ingenting, min nådigaste, om
inte en tafla jag såg i förmiddags, som föreställer
”den sköna okända.”
WILHELMINA (för sig), Fy, att han ska vara
en så’n smikrare!
FRUN (med ett mildt leende). Åh, jag förlåter
patron gerna, ty det ä" så vackert och kristligt att
förlåta.
PATRON, Jag tackar oändeligen; men tordes
jag be att få veta mitt brott?
FRUN. Jag har den äran att vara patrons vär-
dipna, det vill säga, egarinnan af hötellet ”Tre Kro-
nor” på Bergsgatan.
PATRON. Åh, hvilken lycklig höndelse!
GARDIN. Om jag bara kunde höra hvad de
säja derborta; och Mina sitter der och ser på ho-
nom så ömt. Ja, det ä” dom så likt, så.
FRUN. Vi kom för sent till Spektaklet, och der-
för sitta vi här, och — — (hviftar med näsduken).
Nej, se bara, så mycket mygg!
GARDIN. Se hur hon krusar för gubben, och
småler och smilar; det ä" hon, som tvingar Mina,
och sitter och ger tecken med näsduken. Nej, se
bara på Mina nu igen, hur hon betraktar honom,
och hon lofvade ändå, att tala vid kunderna åt mej.
Reta mig inte, Mina!
PATRON. Damerna fingo inte se den der tok-
fan derinne, då. Det var skada, det. Han spelte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
