- Project Runeberg -  Teater- och skolpojksminnen /
25

(1895) [MARC] [MARC] Author: Johan Jolin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

25
då ingen, som kan slå en teaterblixt i hufv’et på drome-
darierna deruppe?
Plats på teatern! — Forsberg! Hissa ned fonden,
tröskeln sväfvar ett qvarter öfver golfvet. Ska’ debutanten
göra kullerbytta i dörren? Är det stäldt på försåt! Sätt då
benet för honom så gerna. Gudar och gudinnor! När
ska’ jag få ordning i det här stora menageriet? — Plats!
— Låt gå!»
Och med ett väldigt slag af flata handen mot en sida
af teatersufflörspjesen, gaf den sceniska försynen tecken till
ridåns uppgång.
Mitt hjerta bultade så, att det »slog lock» för öronen.
Första scenen förgick, jag gjorde mitt inträde. Efter
några minuter uppmuntrades jag af ett och annat litet skratt
från Orchestern. Mina kupletter gingo lyckligt, och Johan
Berwald, som arrangerat musiken, nickade bifall. Snart
blefvo de enstaka skratten små salvor, och vid aktens slut
togo de välvilliga orchesterherrarne initiativet till ett sorts
bifall medelst stråkarnes slamrande på fiolerna. Då och
då hördes likväl en liten hyssjning, icke just i elak afsigt,
men för att tysta de skrattande och återföra dem till dé-
corum.
Jag misstydde meningen och mottog liksom en kall
dusch på min inspiration. Då skymtade från salongen
genom det chaotiska virrvarret af okända och oigenkänliga
ansigten en liten helsning från en fin, hvit näsduk. Jag
kände i luften, att Emilie Högqvist, att min beskyddarinna
fanns i min närhet.
Plötsligen fick jag nytt lif. Det föreföll mig som om
jag vore kringhvärfd af idel fiender, idel faror och motig-
heter, och som om det gälde att slå sig igenom dem alla.
Alla de, som ogillat mitt steg att beträda tiljan, allt hvad
jag ville »glömma» sväfvade blixtsnabbt och utmanande
förbi min fantasis vidöppna ögon, jag tyckte mig ha någon-
ting att »hämnas», en oförrätt, en missaktning, en för-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:35:47 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jjteatermi/0025.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free