- Project Runeberg -  Teater- och skolpojksminnen /
64

(1895) [MARC] [MARC] Author: Johan Jolin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

64
nor, för att genom försåtliga ocli snärjande frågor komma
»Långholmskandidaten» på spåren. »Långholmskandidaten»
var det milda smeknamn han under en tid bortåt skänkte
den oupptäckelige upphofsmannen till perukluftseglingen. Då
slutligen livarken hot eller lockelser en hårsmån närmade
honom till målet, utlofvade han högtidligen, »att spåra och
vädra som en blodhund », tills han en dag finge fatt i
gerningsmannen, hvilken han då lofvade »måla med de
svenska nationalfärgerna, så grann, att-Hin hále sjelf skulle
baxna för sin älskling.»
Och med denna poetiska bild afslutade magister X.
för en stund sin uppbyggeliga föreläsning i den praktiska
moralen. Yi sneglade då och då förstulet på Welcher,
som med en romares lugn dolde de kårar af ängslan, hvilka
fiägtade längs hans ryggrad.
Plötsligen stannade magistern laddad med nya tankar,
bredvid katedern.
»Det var här, vid min egen stolskarm, den bofven
hade bundit trådsändan!» — utropade storinqvisitorn med
ett uttryck af djup inspiration, i det han satte sig på sin
stol. — »Han måste således haft sin plats i sjelfva när-
heten!»
Welcher rörde icke en lem, men troligen reste sig
hans tegelfärgade hår rundtomkring den gamla skalperings-
platsen.
Uhrström, den starke, som händelsevis befann sig nära
utgångsdörren, anmärkte med en ton, så full af ironi, att
den ovilkorligen framkallade ett allmänt löje. »Kunde inte
möjligen magistern ha hissat upp peruken sjelf under lilla
middagsluren?»
»Sku- bo- skäl- siyn- Satanas!» — vrålade magistern,
medan oqvädingsnamnen trängdes om plats på hans skälf-
vande läppar — »det är du, du, du! Ingen annan än du!
det var du, som djerfdes störta din lärare i golfvet under
utefningen af hans heliga straffarekall. Din hånfulla min
förråder dig, Judas Iscarioth! — Stanna, jag befaller dig!»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:35:47 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jjteatermi/0064.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free