- Project Runeberg -  Goliardsånger och gatans ballader /
133

(1902) [MARC] Author: Johan Levart
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

af alla dessa olidliga plågor, hvarmed gudarne beskärt
människobarnen.

Mot den smutsgrå himlen står ett kyrktorns smäckra
spira, och högst däruppe sitter den svarta kyrktuppen
och ser ut som ett menetekel. Från tornet ljuda
klockorna, ty nu skola de fromme och likaledes de
arge hycklarne frukta gud. Och klangen kommer tung
och mäktig som fördomars kolosser.

Öfver de brutna taken spännas telefontrådarnes
nät som dallrande nerver i den stora stadens nervösa
kropp.

Utanför mitt fönster löper en tråd snedt nedåt
till någon af dem, som bo under mig.

En liten droppe, som duggrägnet skapat, glider
sakta nedåt tråden. En annan, större, klarare, snabbare
kommer efter. Han hinner upp den första, och bägge
bli en enda stor droppe, som dallrar och skiner.

Nu blir farten snabbare nedåt tråden, det glider
undan som jubel och skälfvande fröjd. De två
dropparne som förenats ha glömt sig själfva för
hvarandra och hvarandra för sig själfva.

Så faller då den stora droppen ohjälpligt till
marken, brister och försvinner. Den färden blef kort.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:35:51 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jlgoliard/0133.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free