- Project Runeberg -  Dikter /
101

(1830) Author: Johan Ludvig Runeberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 101 —

Så ammades lian opp, hans håg blef stor,
Hans barm bekant med fröjderna o ch qvaleu;
Han tog farväl af hydda och af mor,
Och gick med lyrans skatt ur barndomsdalen.

Ocli genom verlden drog ban med sin sång,
Till hvarje slott, till hvarje koja bjuden,
Han "sjöng — och slafvar glömde bojans tvång,
Och kungapannor klarnade vid ljuden.

Och stod han liög i borgens rund ibland,
Förmälande en djerf bedrift med tonen;
Då lyste drottens blick, som stjernans brand,
Och riddarsköldar dånade kriug thronen.

Och tärnan salt och hörde på lians röst,
Med ögon på den stolta skaran vända,
Och hennes kind blef röd, och hennes (bröst
Bestormades af känslor, förr cj kända.

Så sjöng, så lefde lian i lifvets vår,
Och så i lifvets sköna sommarstuuder;
Tills tiden kom med vinter till hans hår,
Och åldern blekte kindens ros derunder.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:35:58 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jlrdikter/0107.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free