Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fasar, spritter, kastar ut sin vinge;
Så från stolen flög den unga qvinnan,
Då lion hörde dörrens gång, men glädje
Blef dock vid den gamles anblick fasan.
Fram hon sprang och slöt hans hand i sina,
Stora tårar sköljde hennes kinder.
"Hell," hon sade, "’hell dig, gamle fader,
Dyr i sorgen till vår boning kommen,
Trefallt hell den ädle, som du fostrat
Till förtrycktas värn och armas bistånd!
Sitt och hvila dina trötta lemmar,
Och med glädje hör hvad jag förtäljer:
Hårdt var kriget ren från höstens början,
Landet lärdt af vän och ovän lika,
Dock den vapenlöses lif var fredadt;
Men en dag har knappast än förflutit,
Sen en skara män från närmsta socken
Följde hären fienden till mötes.
Slaget hölls och segern svek de våra,
Få af många kommo undan döden,
Och, som löf i stormen spridde, desse.
Nu gick vreden strandlös lik en vårflod
Öfver nejden, värnlös eller väpnad,
Man och qvinna, ingen såg försköning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
