Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 109 —
nen, och vädret var vackert, utom det att
luften var ovanligt qvalmig. Längre in pä
förmiddagen började moln samla sig och åska
höras. Snart mörknade himlahvalfvet belt
och hållet, flere störtskurar följde hvarandra,
och ljungeldarne blefvo tätare, verkeligen
sällsynt täta. Yi suto just och åto vår frukost,
jag och Rosa, då den gamle tjenaren kom in.
Jag förgäter alldrig hans förstörda utseende.
Han hade, såsom jag sedan hörde, länge
envisats med att täcka melonbänkarne, och, clå
regnet blef våldsammare, sökt skygd under
en af de större rönnarna vid udden. Hvad
skydd skulle dock den kunna ge mot ett
sådant oväder? Hans gamla halmhatt hängde som
en våt duk i hans hand, då ban kom in,
sommarrocken slöt sig som ett kålblad till hans
lemmar, håret låg spridt och drypande kring
anletet, och hans helsning bestod i ett
pustande utan ord. De första ögonblicken kunde jag
ej låta bli alt le, men detta förtörnade honom
så, att han fick sin tunga lös.
"Ja, ja," sade han, "det är lält alt
skratta, men nu är det slut!"
"Nå, min vän," sade jag och höll mig
allvarsam, "tag blott torra kläder på dig, så
kommer du väl i skick igen."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
