Note: This work was first published in 1972, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fyra försök i Indisk stadsplanering
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
 |
I Delhis bastiområden går det i genomsnitt 125 familjer (ungefär 500 personer) pä varje vattenkran. Det täcker inte ens dricksvattenbehovet. Även om man inräknar brunnar och handpumpar (mitt i staden n. b.) går det 110 malijer på varje vattenmöjlighet. Latrinsituationen är än värre, för närmare en tredjedel av Delhis sluminvånare finns inte ens tillgång till torrlatrin eller urinoar av primitivaste slag. De tvingas hålla sig till kvällsmörkret och då gå ut på gatan. Av Delhis bastiinnevånare har inte ens en tiondel av familjerna tillgång till någon form av latrin. Och djur. Djur överallt. Sinande kor, döende kor. 7.000 privatägda kor och oräkneliga strövande kor mitt inne i gränderna. Men familjen med ko har ett bättre läge än familjen utan ko. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
