Note: This work was first published in 1989, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om kriget kommer och du dödas så är det inte du
som beslutat och inte du som dödat dig. Det har
beslutats, det har handlats och någonstans i ett rum med
telefoner lyser kanske just nu den lampa som får
fingret att trycka på den knapp som gör att du och
ditt liv utgår. Vems finger trycker på knappen?
Det är en svår fråga. Den man som sitter framför
knappen har ingen makt. Makten har gått ur honom
liksom den gått ur dig. Det är makten som lyfter
hans hand och makten som trycker fingrets mjuka
trampdyna mot knappen.
Nu kan sägas att det gäller att handskas med
makten. Att bruka makten. Ty att det gått så galet som det
gått här i världen (ty du är väl inte så dum att du
inte uppfattat att det gått och går de flesta människor
på klotet rätt illa?) skulle bero på att makten inte
brukas rätt. Men låt oss göra experimentet. Vi kan göra
det i helt blygsam skala. Du kan börja i morgon. Du
är en anständig människa, kooperatör,
fackföreningsmedlem, partimedlem eller helt vanlig medborgare. Nu
vill du bruka makten. För att göra så måste du stiga.
Där, där du sitter i din stol denna söndagseftermiddag
är du ju rätt maktlös. På sin höjd kan du svära över
avtalet. Alltså får vi låta dig stiga.
Och du fylls med makt som en varmluftsballong, en
montgolfier, och du stiger. Du passerar upp genom
maktens stationer. Du stiger från medlem till
representant. Du stiger allt högre. Men det är ju inte du som
stiger. Det är makten som stiger dig. Och om du känner
på din egen position så känner du att du blott är
ett hölje kring varm makt. Du ändrar ingenting.
Ty var du än befinner dig märker du att makten
talar till dig genom telefoner och brev. Och även när
du håller klubban och klubban faller och beslutet
fattat sig så var det ju inte det du ville. Fast det är
ju skönare att gunga häruppe än att sitta därnere i
stolen.
Men vi som sitter i våra stolar borde ju inte klaga.
Hur vi än klämmer och känner på kroppen vår så är
det ingenting som fattas fast makten lämnat oss.
Tvärtom, genom att vi sluppit vår makt har vi fått både
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
