Note: This work was first published in 1989, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kina hungrar. Ur nöd och brist måste landet
ackumulera kapital. För att få valuta exporterar nu Kina
gammal konst liksom det hungrande revolutionära
Ryssland en gång sålde tsarens kronjuveler. Och jag förstår
detta. Det finns situationer då ett folks konst måste
omvandlas till ris åt befolkningen.
Därför har nu svenskar möjlighet att köpa gammal
»äkta» kinesisk konst. Också det är riktigt ty skönheten
känner inga gränser och även svensken är värd att få
njuta av gammal kultur. (Det förhållande att Asiens
vackraste konstskatter finns i Västerlandets museer har
en annan bakgrund. Stöld och plundring. Men det är
ett annat problem än blott svenskens möjlighet att
köpa gammalt porslin.)
På Wang Fu-ching i Peking, i hörnet snett emot
Dong-An-bazaaren ligger ett av de stora
inköpsställe-na för den kinesiska konstexporten. Där värderas
konstföremålen. De mest oersättliga, de vars förlust skulle
göra landet utarmat sänds till museerna; men de
konstverk som man till nöds (i denna nödsituation) kan
avstå från sänds till de främmande länderna för att
omvandlas i valuta. Valuta som köper maskiner, vete,
böcker.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
