Note: This work was first published in 1989, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om man ser ytligt på tillvaron framträder alla
undergångens tecken runt mig där jag sitter och skriver. Jag
skakas i mina grundvalar. Eller, vilket är betydligt
korrektare, huset rister i sina grundvalar. För en stund
sedan försvann det elektriska ljuset. Huvudkabeln hade
gått. Nu säger man mig att även vattenledningen
klippts av. Det går ett nytt skalv genom huset och jag
iakttar hur dörren ut till trädgården plötsligt hoppar
till i sina karmar, murverket framträder oanständigt
naket. När jag känner på dörren märker jag att den
inte längre går att öppna.
Samtidigt har horisonten blivit mörkblå och regnet
kommer i drivande flak mot oss över viken. Det är
dock bara staffage, naturromantik. Är visserligen
existerande verklighet men utan negativ effekt. Trädgården
behöver vatten.
På ett djupare plan än det ytliga iakttagandets
noterar jag allt som sker kring mig som tecken på framsteg,
förbättring, uppbygge. Ty en grävskopa arbetar
därutanför fönstret och så framträder nu tillvarons
dialektiska mönster helt påtagligt.
Denna tanke roar mig hela förmiddagen. Återgång-
9—647582. Myrdal, Söndagsmorgon
129
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
