Note: This work was first published in 1989, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Järnvägsstationen ligger femtio meter från hans hus.
När jag går uti trädgården ser jag ljusen blinka vänligt
där nere. Fagersta stadsgräns går trettio meter norrut.
Fagersta elnät sträcker sig till Jönsgården ett tusen
meter norr om Schöns hus. Domänstyrelsens ledning går
tretusen meter söder om hans hus.
Det bor tjugo personer i Dagarn som förklarats vara
tillfälliga företeelser inte värda resteleketrifiering. Och
det är en vacker historia om kulturen i Sverige. Edvin
Schöns far hette Wilhelm Schön. Var vid järnvägen.
För tjugofem år sedan önskade han och de andra som
bodde i Dagarn få elektricitet. Men det blev krig.
Myndigheterna sade att det var ont om koppar. Det förstod
man nu i Dagarn. Man var ju lojal mot samhället och
nationen behövde sin koppar till annat och viktigare.
Så man gav sig till tåls. Folket i Dagarn var ju som folk
är mest; de var lojala och ansvarsmedvetna;
järnvä-gare, skogsarbetare, jordbrukare. Och de blev alltså
utan elektriskt ljus.
Efter kriget talade man åter om att elektrifiera. Man
lovades ström från järnvägens hjälpledning. Men vid
den tidpunkten ägde Domänstyrelsen skogsjordbruket
Björkviken. Det utarrenderades. Järnvägen kunde blott
lämna tvåhundratjugo volt belysningsström.
Domänverket krävde trehundraåttio volt kraft.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
