Note: This work was first published in 1971, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
år sedan. De tycker inte om Sverige. Och det är nu deras ensak.
Emigrerar man så emigrerar man. Men orsaken till att de inte
tycker om Sverige är fascinerande:
— I Sverige finns inget initiativ, säger Wollmar, min son var
där en sommar ...
... och det han berättade chockerade mig, faller fru Wollmar
in.
— I Staterna skäms man över att vara svensk, säger herr
Wollmar. Och när jag kom till Sverige efter kriget fick jag höra att
man beundrade Roosevelt. Man kunde inte förstå när jag
påpekade att Roosevelt var en förbrytare.
— Han förstörde Amerika, säger fru Wollmar.
— Alla hans söner är förbrytare, säger herr Wollmar.
— Mrs Roosevelt vädjar till de lägre massornas instinkter.
— Det är fasansfullt att tänka på allt vad den mannen gjort.
Vid det laget är förvåningen allmän i sällskapet, jag försöker
förklara att i USA kan även en officiell person mycket väl ta
heder och ära av en avliden meningsmotståndare. Men Wollmar
fortsätter:
— Och han drog in oss i kriget. Nu säger till och med våra
generaler att det hade varit bättre om vi låtit Tyskland och
Ryssland ta kål på varandra. Det hade varit mycket bättre för oss nu.
Samtalet styrs in på mindre brännbara ämnen, mrs Wollmar
talar:
— I Sverige är allting gratis. Ingen får försaka för att lära sig
något. Vi bor i Connecticut. Det är skönt där. Där där vi bor bor
bara vår egen sort. I Sverige fick min son umgås med vilka som
helst på skolan. Men hemma umgås man ju inte med vilken
fiskare eller torpare som helst. Det gjorde vi aldrig i mitt hem i
Sverige heller.
Då hajar jag till lite, sånt kanske vissa människor tänker, men
det är första gången jag hört någon säga det. Men ämnet
broderas ut. Mrs Wollmar föraktar fattiga. Det låter löjligt att säga så
men det är det enda sätt på vilket det kan uttryckas. Hon är
besviken över att Sverige inte längre ger rum för en sådan
livsinställning. Wollmar meddelar att han hatar Roosevelt, han hatar
Ryssland, han hatar Kina. Mrs Wollmar meddelar att hon längtar
tillbaka till Connecticut där hon kan umgås med ”sina egna”.
... och inte behöva träffa vem som helst.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
