Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
När tyst han böjer knä inför sin Gudr
Och alla själens strängar mäktigt bäfva
Af tacksamhet, vid tanken på den jord,
Vid hvilken han har vigt, som brud, sin klinga—
Blott dessa sköna tårar glänsa här
Och tala ord, dem hvarje Sy ens k begriper,
Som ej är fremling i sitt eget land
Och tappat bort sitt fosterländska hjerta
I småbekymren och i dagens sorl.
Det var en tid, hvars blodbestänkta bilder
Ur dimmorna än skymta för värt minne,
Kn tid, som lefde blott utaf sin oro,
Då throner kastades omkull med svärden,
Och styrkan satte sig att styra verlden
Och våldet nästan alltid hade rätt;
Då gick ock Herrans dom utöfver norden
Och häfdens engel vände bort sin blick,
Af bittra tårar skymd, men måste skrifva
I blod den stränga dom, som dödsdom var;
Nu våldets hydra bet i Sveas hjerta
Och slet det halft utur den Gamlas barm.
—-O, Finland 1 Finland! hem för enkla seder,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
