Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Der tyst han satt och byggde på sin ära.
Han gått i skola hos försakelsen
Och kände mödan blott som öfvervunnen.
Derför han bar en prägel af det jern,
Som blommar under torfvan, der han bodde.
Låg någon stränghet stundom i hans blick,
Så låg en grufva utaf kärlek gömd
Uti det manliga, det svenska hjertat.
Han sökte intet pris; det sökte honom,
Ej mängdens bifall; men den sökte hans.
Hans skönsta kall och namn var ock en Faders,
Och Fader helsades han i sin bygd.
Och trädde du i dörren till hans hydda,
Du såg en verld af denna tysta lycka,
Som säger dig: här bor, här dyrkas Gud.
Der satt den gamle bland de många barnen
Och vishet flödade ifrån hans mund;
Der satt en maka, som i många skiften,
Bland törnen och bland rosor, följt hans vandring,
Och smekt till ro hans själ med detta språk,
Det underbara, som blott qvinnan talar,
När kärleken, en stilla aftonrodnad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
