Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Som föllo till hans bröst och sökte — Gud.
Han hade lefvat med två tidehvarf,
Och bar det enas lättare behag,
Dess smidiga och fina takt och hållning,
Som slöja kring en stark och manlig själ.
Hans oro var blott visarens på uret,
— En rörlig andes hug, — som måste gå
Och vaka ständigt båd’ för sig och andra.
Han kände djupt och mera än han sade,*
Men när han talte — talade han perlor
Af luttrad vishet och oskrymtad tro.
Deo trogna herden hvilar bland sin hjord,
Der månget vilset får han tog i famnen
Och bar till Ghristum — i förbarmandets,
Och nådens öppna, aldrig slutna sköte —
En hjord, den han har både ledt och lyst
Med fadershand och med en moders öga.
Hur ljuft du måtte slumra, ädle gamle,
På fyllda dyra pligter, som på rosor;
Ej klandrets skrän man hörer kring din griv
Och ingen afund stinger i ditt minne.
En stilla frid har bäddat grafven här,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
