Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men en nyhet fick jag höra, som gjorde mig
riktigt ondt.
Fru Halle, Esters så högt älskade moster är död.
Hon var en mycket framskjuten federasjonsperson i
Stockholmslifvet och sparde sig inte.
Villy kallade henne för en indignasjonsgam — fast
nog tycker jag, hon bra mycket mer liknade en
tröttflugen dufva.
»Tant Lova ska inte vara ledsen öfver att moster
fått gå till hvila», skref Ester. »Hennes lif bestod bara
i att göra hvad hon inte orkade. Jag är så glad, hon
gaf sig lof att dö till sist!»
Ja, då ska jag väl inte vara ledsen då, fast nog
är det bra svårt.
Men hvad indignasjonsgamar angår, så ska jag
älska dem på god tro hädanefter, för hennes skull, det
lofvar jag mig. Villy får just säga hvad han vill.
Thore — som redan skrifvit ett par gånger förut
— skref: »Jag arbetar, må tant Lova tro, så skinnet
knorrar sig på händerna. Rummet där jag bor är stort
som en koffert, och för lagad mat hyser jag ett
kungligt förakt. Doktor Holzen har varit så hederlig och
skaffat in mig hos en af Stockholms förnämsta
dekora-sjonsmålare. Tycks, som om jag skulle passa bra där.
De där 300 hos farbror Janne bränner mig. Efteråt har
jag tänkt, att det kanske inte var rätt att ta dem? Också
tänker jag betala igen dem snart»
Den präktiga pojken!
Liksom inte hvarenda styfver man kan locka ifrån
en människa, som inte kommit till insikt om lyckan att
få ge, skulle vara en riktigt god gärning!
Tjugondagen var supskriberad soarée i skolsalen.
Inte var jag mycket hågad, det ska Gud veta, men
vi måste naturligtvis gå dit för Majas skull. Hon har
varit så hjälpsam och rar och söt den här tiden, att hon
väl kunde behöfva en liten uppmuntran. Man ser, att
hon är van att »hålla i», och så ligger det glädje öfver
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
