Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lekslycka ändå — fast åt en mindre skör och ömtålig
lycka än deras — vill jag hoppas.
I går, när jag var där, sa han plötsligt, liksom det
gällt att ge mig förklaring på något:
»Ser tant Lova, spiritisterna tror, att den, som
bestämmer öfver sitt öde själf, förlorar möjligheten att
träffa dem som gått förut — —
Hon var spiritist.»
»Sörj inte öfver det», sa jag så hjärtligt och
innerligt jag någonsin kunde.
»Vår Herre ser till hjärtelaget, inte till namnet.
Han såg på mig med en skymt af sitt fordna
leende och klappade sakta min hand.
Så godt det gjorde mig! — — —
Hvarför ?
Fins det något ord, som pinar en mer än just det
Hvarför?
Hvarför ska en god och ädel människa pinas så,
en människa, som redan lidit bort hela sin ungdom och
förstått bevara sitt hjärta varmt och troget under
lidandet?
Men Gud ske pris att ändå känna, att hvad som
än sker, så sker det till det bästa, kanske just mest för
dem, som får lida mest och som vi tycker orättvisast!
Men nu måste jag sluta igen mitt hjärtas dörr om
Kullen, åtminstone för en tid.
Lifvet är som en trampkvarn. Trampar man inte
på jämt, så stannar hjulet af och förorsakar villervalla
— inte bara för en själf, utan också för ens kära, som
hjälper en att hålla det i gång.
Jag måste visa ett gladt ansikte igen — försöka
glädjas åt Ruffens och barnens glädje — fast nog vet
Gud, hur det tar emot att ens höra talas om något som
kallas fest, nu!
Senare:
Går an, att hela stan så ifrigt hjälper mig att komma
in i det gamla igen!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
