- Project Runeberg -  Hemma i Jockmock /
295

(1896) [MARC] Author: Alfhild Agrell
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Just som vi satt och språkade, kom Ene, körande
så det gnistrade om hjulen.
Ja, nu fick jag då åtminstone höra så många goda
och kära ord från dem, att jag riktigt kände mig läskad.
Anna var ovanligt rask och Ene ovanligt treflig.
Han till och med sjöng ett par visor, han, som eljest är
så snål om sin vackra röst. —
Med ett ord jag fullkomligt glömde af mig, till dess
jag helt plötsligt ropade:
»Kära hjärtanes, livad är klockan?»
»Bara half fyra», sa Ene lugnt.
»Bara half fyra», skrek jag. Är ni tokiga, som
hållit mig kvar så länge! Midda’n hos kronofogdens är ju
klockan fyra!» Därmed rusade jag hufvudstupa på
dörren, utan att ens säga adjö.
Min tanke hade varit att titta in till Kullen med
litet smakgodt, som jag hade med mig i en korg, men det
fick lof att vara nu. Inte att han en smul bryr sig om
sådant där, men jag tror det gör honom godt ändå att
känna det är någon som pysslar om honom litet.
Jag sprang inte, jag flög genom gatorna, som
lyckligtvis var alldeles folktomma.
Ruffen stod i förstugan, iklädd päls, och såg sur ut,
fast det var min födelsedag.
»Klockan slår i draget», sa han. »Jag har väntat
en kvart. Spring genom spiralen. Sofi och jag har
laggt fram allting. — Skynda dig bara.»
Därmed skuffade han in mig på kontoret.
När jag vred mig som en orm i spiralen, så tänkte
jag att det aldrig lönar mödan säga aldrig, inte ens om
något så litet som om att vrida sig i en spiral!»
Lyckligtvis behöfde jag inte kamma om mig.
Sofi hjälpte mig så mycket hon någonsin kunde.
När hon stjälpte klädningen öfver hufvudet på mig,
tyckte jag den frasade så ovanligt styft och så var
färgen så underlig. I stället för brun hade den blifvit
mörkblå och i stället för slät hade den blifvit vattrad!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:37:10 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jockmock/0295.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free