Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den utstötte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN UTSTÖTTE.
49
ännu formen af veden, som hade
skrum-pit ihop till ett intet. Ung rakade i
askan med ett sista hopp om att finna
en gnista i bottnen, han vädrade med
vidöppet svalg öfver högen efter den
svaga lukten af en glöd, bara ett enda
litet eldfrö, som man kunde kela med
och nära; men där fanns icke längre
något lif i den krama hopen af
förkolnade trästumpar och aska, som redan
hade blifvit jord på jorden. Elden var
och förblef släckt.
Ung hade tillbragt natten i ett träd i
ett halft medvetslöst tillstånd af trots och
köld, icke långt från hålan, där
kamraterna suttit och omklamrat hvarandra och
skrikit hela natten. Gjuks namn kom
åter och åter i deras jämmer, och hvarje
gång förnyade det Ungs smärta och
brände samtidigt hans sinne hårdare.
Det regnade i dränkande strömmar liksom
natten förut, och framåt morgonen
började det åter hagla och frysa. Då hörde
Ung kamraterna bryta upp ur hålan
och draga bort mellan träden söderut,
tills deras klagosång förlorade sig långt,
långt borta i de öfversvämmade skogarna.
JöMn. 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
