Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
spä Mengeles-s fjäll, i gränslöst majestät-
Dec stolta templet snart torHjeltens blick sig röjde·
De blanka Distnerne si- skyarne sig höjde- .
Hwad hela byggnaden Ivar outsägligt skönj
Feän Paros marmorn mat-, och ntvttare än snön-
En präktig Kolanaao sig lringom templet sträckte,
Som lofwerk utaf gult siratligen betäckte-
Hwarenda hivälfd Pat-tal af. gjutit silfwer war,
Der solen glimma de »förl)ländande och klats;
Men ingen riktig wäg till fjelfwa templet förde-
v Man snäste klättra dit; och oä man foten rörde,ö
Fastän foesigtlgt’.snog;. nian alltid fara lopp
Aki pthsilgt dalta ner, och aldrig komma opp.
Millloner mennilluis ltkwäl kring branten trängdes
Al· djerfwa ongltngar ej sällan wägen stängdes
Föe kloka grädärsmäm DF en frän höjden föll, .
Pan steka med sig drog, dem han tvid handen höll-
spä andra sidan sig den milda branten- sträckte
Ned i ett afgrunossivalg, som-enligt mörker täcktes
Dit mången störtat ner-, som lyckans ynnest lätt,
Men rusig derutal for nära branten gått.
Luddes-, sotande det farligaste stället,
Steg oförfärad opp till höjderna af fjället,
Scott som Apollo, då han upp pä Cynms gär.
« En glättig esset-säng Alcldes’ässdtsa när. « .
Likwäl oä Templets gärd han ryste snart tillbaka: «
Här offrade en Son sia Far och det-en Mata" «
Den, som deß sällhet gjort e« lyckligare dar . . .
Ehuru Templet stumt af offert-öken war,
Alcld på rustningen Gudinnan genast kände.
Hon stod.uooä’ ett mul, so,m-tnrttterfort sig spända
(Best)nnerliga thron l) Gndtmtaps klädedrägt,
Af tnorgotlrodnans färg och. blamage-betäckt,
J rika fällt-xi sig kring hela» hjulet lade.
Hon ymnlgheteas horn i sina händer hade.
En siferna siljtverklae pä hennes oufwud brann.
PS afständ wae hon skos-, men- stonheten forswamy
DF tnan pä·nära lzärl säg bwtlken fallkhet loste,
I- hennes anlete-oreg. Näe wänligen hon myste
Mot någon dyrkare, som henne offer gaf,
Han egets-kär orl- stolt berusades deraf-
Wto wal af gunstlingar hon endast stumpen följde-
Ty bindlar uta( gult deß begge ögon höljde.
-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
