- Project Runeberg -  Journal för Litteraturen och Theatern / 1812 N:o 149-304 /
283

(1809-1813)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

de och en fött-ed och ryt-tillika stycket en liten wtidning lit ironi —- oth Wssv
Voiticire liks färdig. Lasarne pis- ilulssdar och stillare skratta hjerteiigen ät — sina
infall, de ha aldrig-metat att de moro få qwicko som sedan de fe dem tryckta,
, . —— och hum skulle de oj kalla den qwick, som talarmed sderals egna ord? BSD
.- ei en ladan lederixism lgesiath .Jo, det kil-till sådana lcisnte —- och Stribene
· : ter, som man i synnerhet måste lämpa Författarens walsptåh Synda, men —-
sz bekalal Siv-anm finn fladdret förträffligt, men — betala för det Ni får göra
. det kuppcyst folks sällskap-. » . - «
. ällpropos om fynda. fä har åtminstone en falsk beskyllning rätat att infly-
- tia i det nya Proiekteh som wi be att fri wederlliggm emedan den på det mit-
maste röret-. tvära litterära grundfattserz Författaren besstsattmz p. 17i ernam Ne- « .
tenscnten afsTtagedien prins Gustaf fördel ban sökt inbilla Allmcknhetenatt - -
, weesslaget är odugligt-. Dettacit uppcnbar osanninxx Wi ha wid alla tillfal-
lentagit detta wersslag i fdrfwarz det kir endast fatteh hwarpä det handtetats i
Tragedicrna Axsl och Walbng och prins Gustaf; fom wi tadlatz och wi upp-
mana tryggt hwem font helst att ben-isa mosgttfem J’ recensionen-af den thsis
ncimda ha tvi tydligen förklarat, att detta nockaxan oberäknad-? sin låmplighethv
stenen, är ett af de mest passande för wärt språk, men tillika, rätt wär-
"dndt, ett af de sko-trasig Detta blad har lifwcn nieddelt flera stycken. författade
TM det famnta, .lslattd.l)wilka wi nu endast WEUA nämna Frcgmenk af ett religiöst
samtal, de gme bekanta Scenctna ur Shakespeares Hamlctoch Macbeth; samt
en Sten mkSenccas Thykstes, —— Stytkem som- wiim Läsatesftiietl erinra-fig. Wi finna
alltfözsmäl att mäsra motståndare gerna skulle fe, om wi lika Peremiotistt fördömde
de orimmade wersslagesn som »dc ’s1«elfwa, de rimmade och Alexandrinenisynnerhet,
emedan en sådan ensidighet skulle pti wißt sätt,förs1vara deras- egen. Men wi
vdet-ömma intet Slag, ytvatten af poesi eller af form, öfwertygade att ,
’"s ingenting sir driftigare sin. dylika allmånna föröd-Wieler och hivad mera-
E , siggensangiihingentingorimligare, emedan-det ti kan gifwas något; få konsi-
is ladc som helsi, dwari icke en författare af Snille sstclle tunna sitifwmncigotikönb
Wi hafwa af denna öfwertygelse lcmnat nog tydliga bewis i de Hexametret, ele-
giska mets, Janlber, Sonnettet te» som wi- meddelat och ytterligare ikola med- ’
dela. Hwad wi. alltid yrkat och ej skola Undetlckta att yrka, det har watih att-
lita litet font näsor lit Poesi blott-derfö» att det kir rim, lita litet lit något-
pocsi,- del-före ätt det kir utan Trim. Den påtagliga kitsligheten af« denna pretention
blottat nogsamt deras- öntiliga ensidighct och litterära frenesi, «foi1«n ej medgifwce
den; och det wirtnar nog till förfallet af mår final-,- att en lä enkel fat å ’n—yo
Ptyöft delvis-is. Hwad minnas-ande med-silats attgiir,«fti·l)asr det för oß warit af
, ör mycken wigtatt Allmsckiihetem som få lätt förbi-andar ficlfwa Saten nsied det
.- — tillfälliga, — af ctt dåligt försök ej skulle fatta fdrddm mot fielfwa Slagetz och
wi Oafma ei klint mig-ar annat medel att hälla Jaliibema i helgd för det mol-keliga
Snillet, ncisi det att skrifwa dem slys-istret än Författaren titt Mias Gustaf (fom
! xvi utan skryt tro oß ha giott),.i·n-det—4 att tadla lians. Gifwes det nägdt mulat?
Ellet skyddat och upptntlntrar man det goda, i litterära soni- i andra fall, pä« an-
nat fastän gena-Dn- att ej läka det förblandass med det diklian «. . ’
« Föxfattiten hat i sista raden-, af I.itt·ptojett förklarat, att ban tit« — p
vch lätet afwcnz i raderna söte-’ den- anmlirkta osanningseiy belkedlizgt förstä,





ank ,
( att


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 11:56:11 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jolitthe/1812-149-/0287.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free