Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - För kvinnan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
40
RIMMERIER OM HVARJEHANDA
Och om att veta få man nu begär,
Hvad »långa talets korta mening är»,
Så blir mitt svar: >det skall prologen vara
Till det, jag nu vill närmare förklara.»
»Allt har sin vissa uppgift här i världen»,
Så kvinnan har fått sin och mannen sin . . .
Hur än de i hvarandras gripa in,
De hvar för sig dock ha bestämda gärden,
Som skaparn själf uti sin vishet, han,
Förutbestämt för kvinna som för man!
Han styrkan fick, att bygga hemmets härd,
Hon fick det milda, ljufva hjärtelaget,
Fick tjusningsgåfvan, skönheten, behaget,
— Den sanna styrkan just uti sin svaghet —
Allt det, som gör, att hon är hyllning värd,
Och därför må den henne bli beskärd!
Men formen för vår hyllning ändrats har,
På rosenskyar förr man fram den bar,
I smickrets floskler bäddad in till äckel —
slikt passar ej för vårt fin de siécle,
som realismen satt på sitt banér.. .
Nu får man knappt besjunga kvinnan mer,
Om icke i robust manér det sker!
Det högt basunas ut på vissa håll,
Att man och kvinna spela samma roll,
Fast allt sin vissa uppgift fått i världen . . .
Det ropas: »Kvinnan skall vår like bli,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
