Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Min sista skål för kvinnan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RIMMKRIER OM HVARJEHANDA
71
Språkets kraftord till man grep begärligt,
För att få porträttet riktigt härligt,
Tog till hjälp hvad högst i världen fanns:
Solar, stjärnor och all himmelsk glans.
Kvinnan ställdes upp som en idol
För det känslofulla, milda, ljufva,
Hennes kind var lilja, munnen drufva,
Blicken himlens vida, klara sol;
Till ett slott hon gjorde liten hydda,
Hennes uppgift var att hemmet skydda,
Utom det, att fylla praktiskt värf,
Skulle föra henne till fördärfl
Det var fordomdags man tänkte så.
Annat låter det i våra dagar,
Tiden skapat nya samfundslagar,
Tyckena i andra banor gå:
Kvinnan stigit ned från piedestalen,
Nöjes icke med att fästpokalen,
Tömd af männen för det svaga kön,
Anses må som hennes bästa lön.
Jämlikhet hon satt på sitt banér,
Hon vill ha sin plats vid mannens sida,
Hjälpa honom lifvets kamp att strida,
Vidga sina vyer mer och mer.
Hon vill vara med hvarhälst det gäller
Att ej fysisk styrka utslag fäller;
Andlig kraft i lika rikligt mått
Anser hon, att hon som mannen fått.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
