Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Resignation, Rimfånerier
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RIMMERIER OM HVARJEHANDA
79
Men då han där sågs framåt landsvägen gå
Han gjorde för sig sina små reflexioner.
»Det var mig en konstig indelning, den där,
Och jag af allt hjärta vårt släkte beklagar,
Om hvithet ett tecken till upplysning är:
På prästen mer hvitt ju ej finns än hans kragar!»
RESIGNATION.
(fabel.)
En häst med oxen tillsammans spändes för plogen,
För dylikt släp tyckte hästen ej, han var mogen,
Hans ädla fullblod den skymfen ej, kunde lida
Att med en oxe så där gå sida vid sida.
Och hästen hördes i bittra ord sig beklaga:
»Med oxen aldrig i lifvet jämt kan jag draga!»
Men oxen stönade fromt: »hvad hjälper att bråka;
I samma korfskinn till sist hvarann’ vi dock råka!»
RIM-FÅNERIER
A LA KLAPPHORN.
I.
En gosse skref i skrifbok med en penna —
Små gossar skrifva galet, så ock denna,
Men felen fingo stå i boken kvar!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
