Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Brunnsparken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
172
GÖTEBORGSLUFT
När statyn stått i tio år, visade han tendens att vilja
»sätta» sig, och det kan ju ingen förtänka honom.
Ödesdigra sprickor började uppstå i sockeln, och man fick
klart för sig, att underbyggnaden var bristfällig.
Misslyckad pålning är, som synes, ej någon nyhet för dagen.
Statyn måste nu aflyftas och inhysas i en plankbyggnad.
Äfven sådana kunna våra dagar ej berömma sig af att ha
påhittat. Ett helt år kräfdes i det närmaste för
reparationen, och vill man göra sig omaket att studera
drätselkammarens protokoller från denna tid, skall man påträffa
intressanta detaljer, som närmare belysa dessa kalamiteter.
BRUNNSPARKEN.
»Nu ha vi våren här,» sa’ gamle byggmästaren Nihlzon
till gumman sin, när han, efter sin sedvanliga
morgonpromenad, satt vid kaffebordet.
»Har gubben då i dag hört grågässens skrik eller
lärkdrillar och finkkvitter ?» sporde gumman.
»Asch! inte förstå sig de oskäliga kräken på sådant.
Nej, men i Brunnsparken ha gräsplanerna bearbetats,
gångarna påförts ny sand och sofforna, riktigt snygga soffor
ändå, blifvit utsatta, och det är säkra tecken.»
Två dagar efter att detta samtal förts, var den lilla
oasen i stenöknen — som, om den också icke förmår
göra något till den öfverklagade andliga nödens afhjälpande
inom vårt samhälle, dock med sina, våra skadliga
kolsyre-utdunstningar uppsupande gröna lungor, för oss lättar
andnöden — iförd den fullständigaste vinterskrud. Nordosten
hven genom trädgrenarna och alla vårtecken voro som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
