Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
90
J. W. Fagerlind på Aspafors. (Hon dog först 1906
efter att ha varit sinnessjuk från sitt fyrtiofjärde
till sitt nittioandra levnadsår! Under de sista
sju månaderna av en nittiotvåårig levnad klarnade
hennes förstånd. Minnen från tiden före sjukdomen
återvände med full tydlighet. Då sonsonen
förundrade sig över tillfrisknandet, smålog den gamla
och svarade: Käre söte, det är inte så
besynner-ligt — jag har blivit barn på nytt!)
Nåväl — papuanen var J. W. och Marta
Fagerlinds sonson, hans far och Cecilia Bourmaister,
född Loewen, voro syskonbarn, han själv och
Helen sysslingar. Nu förstår man varför herrar
Max & Eddie drogo av sig handskarna med den
högtidliga resignation som är så vanlig på
begravningar. Här fanns blott den sista plikten att
uppfylla, ty skvallret var redan i släkten! Till på köpet
hos Fagerlindarna! Mellan bankir Bourmaister och
hans hustrus kusin på Aspafors rådde kyla och
bitterhet. Orsaken var denna:
Om gamle krutgubben Alexander Loewen sades
det på sin tid att han hade tolv blessyrer, tretton
barn, fjorton millioner, femton jaktmarker, sexton
anor, sjutton ridhästar, aderton jakthundar, nitton
ordnar, tjugu älskarinnor och tjuguen vårtor på
näsan. (Undras vem som vågade räkna dem?)
Att de legitima barnens antal var tretton, det
stämmer. Blessyrer och älskarinnor levde väl så
pass i det fördolda — få vi hoppas — att alla
kontrollförsök må uppgivas. Vad beträffar de fjorton
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
